Kreativa flödet flyger

Vad jobbigt det är när det kreativa flödet flyger iväg, bort från en. Man står där liksom och Hallååå, men vänta lite, jag var ju inte klar. Förlåt att jag inte tog hand om dig när du var här hos mig.

Du vet man väntade lite med att skriva det där inlägget, jag ska bara…göra annat först, och jag har ju flödet uppe nu så det är inga problem.

Sen står man här då, och vill så gärna skriva det det där inlägget jag skulle gjort för en vecka sen, då när jag visste precis vad jag skulle skriva om och kände hur orden bara flöt på så fint i mina tankar, men nu, är allt som bortblåst.

Det är väl lite oproffsigt att inte ta tag i det där kreativa flödet när det bara dansar in i ens sinne som en vårvind, men ibland är liksom livet i vägen, allt det där som måste ordnas, allt det där man oroar sig för i huvudet, all den där rädslan över hur det kommer att gå, det tar lite överhand ibland så den där ljuvliga vårvinden hinner bara nudda vid tankarna och känslorna, sen är den borta igen.

Leva här och nu

Jag försöker att leva här och nu, jag försöker att göra en sak i taget, jag försöker att inte tappa det.

Varje morgon när jag står och ska göra kaffe och trycker på malningsknappen försöker jag verkligen att vara just här, att bara njuta av doften från kaffebönorna som håller på att malas, istället för att ta fram koppen, istället för att gå till kylskåpet och ta fram mjölken, istället för att börja tutta eld i kaminen. Jag bara står där och doftar, fyller mitt väsen med den ljuvliga kaffearomen och inget annat.

Sen gör jag kaffe, hämtar mjölken och gör min cappuccino. Efter det sippar jag och njuter.

Det är likadant med att elda i kaminen. Man kan slänga in lite papper, lite tändved och tutta fyr. Men man kan också raka ur gårdagens aska, tömma askhållaren, putsa rutan så den blir klar och fin. Sen lägga in lite papper, lite tändved och tutta fyr för att sen sitta en stund och se elden ta sig och känna värmen som börjar sprida sig. Kanske lägga till någon liten vedpinne till, kanske flytta på något, stänga till spjället när det börjar ta sig ordentligt. Helt enkelt ge elden lite kärlek och lite tid att växa till sig.

Ibland känns livet så himla bökigt att jag som egentligen älskar mornar och går gärna upp klockan fem bara för att jag är nyfiken och längtar till nästa dag, kan ligga kvar länge efter att jag vaknat, för att jag vill att dagen ska vara så kort som möjligt så jag slipper leva och vara medveten så länge, och då går jag gärna och lägger mig tidigare än vanligt också. Den känslan är ganska jobbig, för då känns det ju lite som att jag inte är på rätt plats i livet.

Glad och positiv

Nu hör man överallt att man ska vara glad, positiv och allt ordnar sig. Men jag känner lite att jag har tamigtusan varit hur jädra glad som helst i princip hela mitt liv. Så nu är jag uppriktigt glad att jag blir nere i perioder. Jag tycker på något vis om känslan av att vara nere, sur, ledsen och arg på samma gång, och vill att jag ska få vara det utan att bli ”uppiggad”…jag blir glad när jag blir glad igen, helt enkelt. Så bara låt mig vara.

Förmodligen svänger humöret efter det kreativa flödets vindar.

Men se här, det blev ju ett inlägg trots att det kreativa flödet redan blåst vidare. Jag kanske hann locka det tillbaka innan det hade blåst för långt.